Irstablixten 2026

Irstablixten 2026

Irstablixten 2026 – P11 NHK

Vi åkte till Irstablixten med höga förväntningar, och vi ledare märkte direkt hur laddade grabbarna var inför en hel helg tillsammans. Efter att vi installerat oss i skolsalen, fixat sovplatser och blåst upp luftmadrasser, samlades vi för ett första gemensamt snack.

Vi pratade om våra förväntningar på helgen och vad vi ville få ut av den. Tillsammans kom vi fram till att gemenskap och glädje var det absolut viktigaste – att bygga lagkänsla. Handbollen fick komma i andra hand. Vi betonade också att resultat inte är det viktigaste, utan att vi spelar så bra handboll som möjligt och gör vårt bästa tillsammans.

Lördagen bjöd på allt som sporten innebär: sammanhållning, gemenskap, nervositet och besvikelse – känslor åt alla håll.

I vår första match mot Sannadals IK leder vi och kontrollerar spelet. Med en bolls ledning går vi till anfall, men motståndarna får en sista chans att kvittera – och de sätter den. Matchen slutar oavgjort, och Sannadal firar. Hos oss är besvikelsen stor. Huvudena hänger och känslorna är starka. Efter matchen samlas vi för ett fem minuter långt peptalk där vi ledare fokuserar på att få grabbarna att tänka positivt, blicka framåt och hålla fast vid vår gemensamma plan.

Helgen som helhet var en berg- och dalbana. Många var nervösa, några kände frustration – över domslut, över att inte få bollen eller över sin egen prestation. Vissa kände att de inte räckte till, medan andra upplevde att de mest fick kritik.

Som huvudansvarig ledare har jag ett stort ansvar för lagets utveckling, både hos spelare och ledare. Det är en uppgift jag tar på största allvar. Att bygga ett lag som fungerar i både med- och motgång är inte enkelt. Grabbarna befinner sig dessutom i en fas i livet där mycket händer – både fysiskt och mentalt – vilket gör vårt ledarskap ännu viktigare.

Under cupen införde vi därför en enkel metod där varje spelare fick ange hur de mådde på en skala från 1 till 5. Det visade sig fungera väldigt bra. Alla vill inte alltid prata, men alla kan ge en siffra. Det gav oss en bättre bild av hur gruppen mådde.

Vi gick aldrig under en trea under hela cupen. Det ser jag som ett tydligt tecken på att vi lyckades med det vi satte som mål: gemenskap och glädje. När vi ser tillbaka på helgen är det just glädjen som står högst, och de tunga känslorna från matcherna har redan börjat släppa.

För mig som tränare var Irstablixten också ett tillfälle att se var vi står jämfört med andra lag. Vi är på god väg och har något att bygga vidare på. Som jag brukar säga: vi ska inte vara bäst just nu – det viktigaste är att vi bygger glädje, gemenskap och en långsiktig utveckling.

Det blev ett långt brev, men jag känner mig otroligt stolt och ödmjuk över att få träna era grabbar. Det är fantastiskt att se hur individer utvecklas och växer – både som spelare och som människor. Vi har redan kommit långt, och vi fortsätter bygga ett lag där alla känner trygghet, både med varandra och med oss ledare.

Nu ser vi fram emot Katrineholmscupen och allt kul vi kan hitta på där!

Jag önskar er alla en trevlig påsk och en välförtjänt ledighet.

Och glöm inte:

"Hårt arbete slår talang när talang inte jobbar hårt." – Tim Notke

/ Christoffer Willers
Ledare och tränare, P11 NHK

Kommentarer

Henrik Fältmars Idag, 19:41

Tack för ett fint och engagerande inlägg!

Det är verkligen roligt att läsa om helgen och allt ni bygger upp kring gemenskap och lagkänsla. Vi uppskattar verkligen det arbete du och de andra tränarna gör för killarna – det betyder mycket.

Ser fram emot att följa er vidare, och önskar er en fin påsk!